Trodde jag hade sett det mesta.....
Under helgen vart jag inbjuden till aristokratins hōgborg hār pā landet fōr att nārvara vid nāgon halv viktig tāvling.....Hāst polo...de ār ju som landhockey fast man sitter pā en hāst istāllet fōr att behōva kuta runt.
Det finns nog en charm och spānning med denna sporten....dock kunde undertecknad inte finna nāgot som helst intresse fōr denna fōreteelse.
Det startade med att dommaren kastade in en boll under hāstarnas bukar, det small och skrānade och sen fōrsvann allihop i ett dammoln tvāhundra meter vāsterut......plōtsligt āndrade molnet riktning och gick runt trehundra meter ōsterut.....en sjōmansklocka tvāhundra meter norrut klingade och det hade tydligen blivit māl fōr det blādammiga laget. Sā hār pāgick det under de mycket dryga 6 timmar jag kānde mig pressad att nārvara.....Mer intressant var det dā att "spana in" publiken.....Enligt min uppfattning brydde dom sig inte ett smack om vad som fōrsegick dārborta i dammet utan istāllet sippades det vin och ōl samtidigt som man kollade in varandras fruar och bilar......Ibland reste man sig upp och tjoade nār sjōmansklockan klingade....dā och dā tjoade man fel nār det inte vart māl utan halvtidspaus som det klingades fōr.....*sss*....vad skall man sāga, fōrutom att jag kommer sākert inte att kōpa nāgon ārsbiljett.......Tacka vet jag Rōgle, HIF och det Cambodianska landslaget i fotboll....
Tyvārr hade jag ingen kamera med mig sā jag kunde fōreviga denna batalj till hāst.....ā andra sidan har jag inget objektiv som kan ta bilder en halv kilometer bort i damm.....
Marita
27 oktober 2008 09:14
Ja vad säger man. Ta seden dit man kommer.... :)
Om jag varit med om något som jag konstaterar att jag aldrig, (ska man inte säga nej....) iaf inte kommer att prioritera så högt att göra fler gånger. Så brukar jag tänka, att det iaf var kul att ha gjort det EN gång i livet.
Men visst är det intressant att bara iakta hur folk "beter" sig.
Fler Min-frågor.
Hur väljer ni ut hundarna? Samt hur lång tid utbildar ni innan ni går ut skarpt?
MVH
/Marita
http://coffeagimp.wordpress.com
Roger
27 oktober 2008 11:28
Hej Marita,
Att ta seden dit man kommer ār helt rātt och viktigt...det var det som gjorde att jag inte "skōt ut mig" fōrrān efter 6 timmar..puh
Ālskar att studera folk och deras beteende. Jobbade lite med det i det militār och dā framfōrallt jāmfōrelsen kvinnligt och manligt.
Jag vet att man āndrat system nu och bara fār hundarna direkt frān leverantōren, vilket jag tycker ār helt fōrkastligt och kostar bara tid och pengar.Nu har man fātt problem med agressiva hundar vilket var helt uteslutet fōrut.
Vi gjorde lite annorlunda. Vi bestāllde ett antal och preciserade vad vi ville ha. Kategorierna ār oftast grōna, semi trānade eller fullt operationella hundar. Fysiskt skall de vara i topptrim med intyg. Āldern pā hundarna nāgonstans mellan 10-24 mānader, helst nārmare āret ān upp till tvā. Hundarna kan oftast verka operationell under 8-9 ār men ār ju som du vet helt individuellt.
Nār leverantōren anmālde att han var klar ākte vi alltid till honom/henne....Tyskland/Holland oftast. Dār genomfōrde vi en enklare test fōr att kolla tillgānglighet, sōkintresse, koncentrations fōrmāga, stabilitet med mera. Hade vi ett behov av fem hundar fanns det alltid tio till femton att vālja pā. Detta sātt fungerade alldeles utmārkt enār vi tog med oss Khmerer som fick kunskapen att genomfōra dessa tester och sjālva "kōpa"vad vi behōvde.
En grōn hund tar mellan 8-10 mānader att utbilda, en semi trānad (har oftast all bas trāning men behōver miljō, teknik och māngdtrāning)tar runt 4 mānader och avslutningsvis fulltrānad runt en mānad fōr miljō trāning, anpassning till hunfōraren samt avslutande cert test fōr att uppfylla internationella/nationella test krav.
Alla team (hund o hundfōrare) māste passera en test innan de gār ut operationellt. Dārefter genomfōres det test var sjātte mānad fōr att upprātthālla licensen att jobba. Utōver dessa tester kollas hundarna āven ute i fālt med jāmna mellanrum fōr att hela tiden vara pā topp......
MVH/Roger
Sandra
27 oktober 2008 14:56
Det låter ju som en självklarhet att man bör testa de hundar man köper in först. Att de är bra hundar är ju en sak, men de ska ju passa också... Spännande att läsa om detta är det iaf!
http://saz.smuligt.com
Sabine
27 oktober 2008 23:24
Hello Vater..:)
Jadu,lycklig är jag att du skrev HIF och inte MFF..:)
u får nog skriva liter mer om hund här känns det som.Micke(och säkert även vår vän Vin Diesel-kopian Jimmy)vill gärna se bilder på Boerboelarna du träffat på:)
Puss & Kram miss u
http://sabine.bloggagratis.se
Lena
28 oktober 2008 00:05
Nähej Sabine, man får skriva om vad man vill i sin blogg, sådeså. Det gäller även pappor. Det är helt okej att läsa om dammiga hästpolomatcher också.
http://lena.smuligt.com
Roger
28 oktober 2008 07:05
Tack Lena,
Det ār nog bara ens dotter som kan ha mage och klaga pā bloggen och sen ovanpā allt
bestālla en viss typ av skrift och bild.....
Men Sabine det kommer snart....det handlar inte bara om att ha trāffat pā, dessa vidunder trāffar jag varje dag eftersom de finns dār vi bygger trāningscentrat.....och dom ār inte snālla...dom ār garanterat ute efter lite svenskt kōtt...*sss*
Jag skriver ju faktiskt mest om hundar och inte minst nār jag svarar pā bra frāgor....*ler instāllsamt*.
Marita
29 oktober 2008 18:36
Hm bra frågor... Jag fortsätter väl få se.
Hur klarar hundarna av värmen? Jag tänker på ex den svarta Schäfern med underulls päls. Får de någonsin värmeslag? Hur länge på en dag orkar de jobba? (Både för värmen och koncentrationen) Är det någon speciell ras/kombination av, som ni föredrar att arbeta med?
Ojojoj Jag har många kvar....
Svara på det du orkar bara!
/Marita
Roger
30 oktober 2008 13:21
Jag orkar nog svara pā det mesta āven om det ibland kan ta lite tid.....
Dom klarar faktiskt vārmen riktigt bra...mycket beroende pā de strikta procedurer som vi pushar pā Teamen.
Pā sākerhetsavstāndet (runt 15-25 meter frān arbetsplatsen)finns det ett parasoll samt alltid friskt vatten....Hundarna lār sig sjālva (instinktivt) att sā fort de kommer dit sā tar de sig en slurk om inte sā hjālper hundfōrarna dem att ta det som vana.
Vid nāgot tillfālle har det intrāffat att nāgon hund fātt vārmeslag och oftast beror det dā pā de tvābenta som inte tar vāl hand om sin partner.
Arbetstiden, nār jag jobbade dār(CMAC) var sex timmar med start 0600 pā morgonen till ca 1200. De fōrsta 3-4 timmarna kan vi beta av mycket kvadratmeter, de tvā sista ār fokus forfarande bra pā linjen men det gār betydligt lāngsammare.
Fōr min del spelar det ingen stōrre roll avseende ras, sā lānge de uppfyller de nōdvāndiga kriterierna med stort sōkintresse, koncentrationsfōrmāga, motivation osv. Jag vet att de flesta helst jobbar med schāfer eller mallinoise....Dom har ju oftast nōdvāndiga kriterier, lātta att hantera samt har en fōrmāga att snabbt vānja sig vid olika miljōer och situationer.
Marita
30 oktober 2008 16:53
Tack snälla!
Roger
4 november 2008 12:34
Hej dār och sorry,
Jag har sā otroligt mycket jobb fōr tillfāllet....sā det ār svārt att sātta sig ner och plita ihop nāgot lāsvārt. Men hav fōrtrōstan...jag ār snart tillbaka och lovar dā att blogga en sida om de boerboels som finns hārnere......Dock har jag alltid tid att svara pā frāgor...Marita....*ler*
MVH
Marita
5 november 2008 10:29
Hehe. Jag känner mig hedrad! ;)
Då fortsätter jag väl.
Bor hundarna med sina förare när de inte jobbar? Deras "hundkultur" ser väl inte direkt ut som våran om jag förstått rätt.
Vid vilken ålder går de i pension ungefär? Tar någon över dem då eller blir det slut?
Hur tränas/belönas de för att hålla intresset uppe?
Klicker, finns det med i er inlärning?
Det som gör just detta så intressant är att det inte FÅR gå fel. Ens eget Liv hänger ju liksom på att man har rätt motivation i hunden. Så träningen hemma på klubben blir liksom i lite annat ljus, då man kan tävla och "nivå kolla" 0 eller 10poäng. Man har livet i behåll och FÅR träna vidare även om det blev o i något moment.........
Mvh
/Marita
http://coffeagimp.wordpress.com
Lena
6 november 2008 18:44
Lite off topic, men propå Sabines kommentar: Jag såg för ett par år sen ett kort reportage om Blekingepolisen som utbildade brandsökhundar (eller vad det nu kan heta, hundar som söker igenom brandplatser efter rester av brandfarliga vätskor, för att kunna fastställa om branden är anlagd), och dom använde faktiskt klicker i själva sökträningen! Lite oväntat tyckte jag, men kul att nytänkande finns även där.
http://lena.smuligt.com
sabine
7 november 2008 01:21
Hoppsan,äe ser man:)Jag tänkte mer på att det är khmerer han jobbat med(kambodjaner..å ja;),hujedamej!(sorry pappa va fördomsfull jag lät)
Roger
7 november 2008 07:41
Hejsan och tack fōr era frāgor, tankar och ideer.....
Man kan sāga att hundfōrarna bor hos hundarna..*???*...Fōrst under utbildningen, bor hundarna och fōrarna tillsammans i Kampong Chhnang (trānings centrat) dār de drillas tillsammans....Om "studenten" vill āka hem ōver helgen finns det kennelhandlers som ser till och tar hand om hundarna. Att de bor tillsammans ār vāldigt bra enār de verkligen svetsas samman som team samtidigt som vi ganska snabbt kan se motivationen hos fōraren. Operationellt bor de ocksā tillsammans. De jobbar i team runt om i landet och har gemensamt boende. Samma visa hār om nāgon vill eller kan ta sig hem ōver helgen...har vi kennelhandlers eller team medlemmar som supportar. Faktum ār att de flesta kanske āker hem en gāng per mānad max eftersom det ār lāngt emellan...De flesta jobbar ju lāngs grānsen till Thailand.
Avseende pensionering av hundarna ār det hōgst individuellt...men generellt kan man sāga att nāgonstans mellan 8-10 ār. Vissa av hundarna har nāgra ār till att ge som utbildningshundar men nār de ār pensionerade āker de till nāgo trevlig familj och har det bra.
En utav de viktigare utbildningarna hundfōrarna och team leaders fār ār att hur planera och dokumentera trāning. Titta pā oss sjālva, hur mānga gānger planerar vi exakt vad vi skall trāna innan vi āker till klubben eller skogen och ān vārre, hur dokumenterar vi trāningen fōr att anvāndas till kommande trāning......Oftast (mig sjālv inkluderat)āker man till klubben och trānar det hunden ār bra pā fōr att visa ōvriga sen smyger man undan nār det kommer till verkliga behovet. Samma hār som hemma, grundlāggande trāning belōnas efter hundens behov (klapp, rōst, kamp eller godis). Efterhand som trāningen fortskrider ōvergār man mer och mer till rōst och klapp....vissa fortsātter dock med "kong"...beroende pā vad som fungerar bāst....viktig dock ār att inte ōverdriva berōmmet eftersom i fālt ger vi inget berōm fōrrān man stār pā sāker mark...Detta skapar ju ocksā en fōrvāntan hos hunden som ār bra som i sin tur skapar en utōkad uthāllighet.
Mycket av vardagen utōver skarpa sōk gār āt att trāna.....frāmst motivationsōvningar eftersom det inte ār varje dag man finner skarpt. Varje morgon genomfōrs testōvningar fōr att kolla att hunden ār "pā" och āven under arbete dock pā sāker mark genomfōrs motivationōvningar vid behov.
Klicker...som i sig inte ār nytānkande, anvānder vi inte. Det krāvs en del kunskap fōr att fā rātt effekt med detta lilla metallverktyg. Hundfōrarna plockas av gemene man, ingen har hundkunskap innan de kommer fōr utbildning(kunskap med vārt synsātt), vissa ār till och med hund rādda....dessa tvā faktorer ār positiva enār vi ger dem exakt vad de behōver och inget annat. Det skapar inga diskussioner och inga egna tankar och ideer hur hunden skall fōras i minfāltet. Sjālvklart efter nāgra ārs erfarenheter i fālt nyttjar vi fōrarnas erfarenhet och kunskap.
Vi utbildar pā enklaste och absolut sākraste sātt eftersom vi rācker inte till att fōlja i fālt. Idag finns det bara en "advisor" kvar och hans huvuduppgift ār att trāna hundarna och fōrarna pā TC.
Avseende klicker ār jag inte emot...men tror betydligt mer pā rōst, kropps sprāk.....
Fōrdomsfull...ingen fara Sabine...tror att det mer handlar om icke kunskap samt jāmfōrelse med vār egen kultur och sātt att se pā olika saker....Jōsses, det hār kan bli lāngt om jag inte slutar nu....Men āterkom gārna med mer frāgor, āsikter eller direkt hāller inte med pāstāende....
Marita
7 november 2008 09:08
Jag pratade med en gammal ryttmästare från K1 för en tid sedan. Han belyste också det du här är inne på med oerfarenhet som fördel.
De "beväringar" som kom in helt utan häst/rid kunskap var de som, i hans ögon, blev de bästa. De behövde inte börja med att städa bort en massa gamalt/eget först utan var ett oskrivet blad från början, klart att fyllas på med Deras kunskap. (Sedan sade väl inte de emot lika mycket kan jag tro ;) )
Men ofta tycker man, iaf jag, att jag bör kunna endel innan jag ex, går en kurs för någon Bra. Men det är visst inte alltid en fördel med erfarenhet. :)
Något att tänka på.......
Har börjat läsa in mig på kilcker, då min hund är snabb som en vessla, men eftersom (även) jag är "från förr" så ligger beröm och lek/godis mer naturligt för mig.
Intressant att det läggs så pass mycket iaf på motivationen, men som sagt, om livet hänger på den så........
Kanske man skulle tänka så när man tränar själv! (?)
Om inte inkallningen sitter så......
För att värna om motivationen tänker jag då!!!
Inte lägga på sig/hunden några sådanna krav!
Hur många hundförare har en "advisor" under sina vingar?
Hur är det med rabies? Är inte det ganska utspritt där?
Du är en ovärderlig källa!!!! :)
/Marita
Roger
7 november 2008 16:08
Det krāvs alltid motivation fōr att utfōra en sak...se bara pā oss sjālva. Mānga "experter" blandar tyvārr ihop motivation och stress....Jag sāg det sjālv hārnere(dārnere nu...*sss*)bland vissa av vāra svenska instruktōrer....."titta som hunden pushar fōr att komma ut till linan" kunde man hōra....det de handlade om var en fullstāndigt stressad hund som rusade ut till repet och "sprang av repet".....En ōvermotiverad hund, ja dā ār vi inne pā stress skalan inget annat....
Om du verkligen gōr en utvārdering av statusen pā din hunds och din egen kapacitet, tillverkar en plan pā vad som behōvs....dokumenterar och utvecklar trāningen efter tidigare resultat kommer du och din hund att nā mycket bra resultat....Varfōr gjorde jag inte sjālv det hemma i Sverige..*sss*...Tror att jag lārt mig en hel del efter att ha trampat minfālt.
Avseende hur mānga advisors rāknade vi aldrig sā, det var mer en kostnadsfrāga frān SIDA och Fōrsvarsmakten hur mānga man hade rād att skicka ner. Till exempel var vi tvā i fālt en period som ansvarade fōr ca 12 hundar.....Efter det blev jag ensam och fler team tillkom....Sā det var jag med runt sju team,28 hundar...folk i ledningen fōr minhundarna mm....jag for som en skottspole ōver i princip hela Cambodia....Sā att kōra bil ensam pā synnerligen dāliga vāgar (gropar stora sā man kunde gōmma en lastbil)blev jag expert pā...*ler*.
Rabies finns ja, men inte i den omfattningen man skulle tro....alla vār hundar genomgār vaccinations program och andra hālso program samtidigt som vi hela tiden ser till att dom inte skall trāffa andra hundar. Faktum ār att det finns hār i Tanzania med....Fōrra veckan var jag med och letade en vildhund som hade kommit fōr nāra vār kennel hār, alla jagade som galna efter denna stackars individ som faktisk hade alla rabies symptomer man lārt sig....vi hittade honom aldrig sā antingen drog han ur omrādet eller sā ligger han och trycker nāgonstans...
Ovārderlig kālla vet jag inte...men jag har haft turen att vara med pā en hel del....som absolut utvecklat mig bāde som mānniska och professionel.
Ha en fortsatt fin dag med snabbt nalkandes helg....sjālv skall jag jobba sā tyck gārna lite synd om mig....
Sabine
7 november 2008 18:12
Äh men du kan väl erkänna at khmerer inte använder klicker och med tanke på att det e ett land där hundhållning på samma skala som oss inte förekommer att jo..där kan man garantera att klicker inte används!Å ag menar dt e ju du som utbildat ela klappet å du håller inte på med klicker..:)
Icke kunskap..menar du mej då?Tack för den mister..:)
haha men ang klicker så märks det att jag e min faders dotter(Jag fattar fortfarande inte hur det ska gå till med en klick så jag fortsätter på inkörd väg än sålänge)
Kommer ett mail till dig sen,ja behöver lite "hjälp:)
http://sabine.bloggagratis.se
Roger
7 november 2008 19:45
Hej dār,
De Cambodianska hundfōrarna anvānder inte klicker eftersom vi aldrig utbildat dem pā det. Hade vi gjort det hade det nog fungerat efter ett tag. Det gāller att hitta en metod som passar in i miljō....Av den anledningen utbildade vi enbart "short leash" hundar i bōrjan...enkelt och framfōr allt sākert. Efter hand som Khmererna nu blivit etablerade och vāldigt duktiga pā denna metod har man bōrjat med "long leash" vilket stāller stōrre krav pā trānare och hundfōrare inte minst lydnadsmāssigt.
Det handlar inte om klicker, visselpipa eller ljudmegafon utan det handlar om att skapa en relation, en kontakt mellan dig och hunden....om det sedan sker via en klicker inte mig emot.....
Kram/pappa
