Lena

22 oktober 2008 22:29

Det blir väldigt mycket närmare och mera verkligt när man får det serverat så här istället för något kort nyhetsinslag på TV. Av någon som man - visserligen lite på omvägar - har en personlig anknytning till.

Tack för att du berättar, det är viktigt!

Anette

23 oktober 2008 08:28

Vilka bilder och helt plötsligt kom verkligheten mycket närmre, bilden med skolan och minletare i bakgrunden ....
Akta kalhygget nu och ta på dig en kepa istället :-)

Roger

23 oktober 2008 08:33

Ja, och det viktiga âr att detta âr inte nâgra historiska bilder frân nâgot elânde fôr lânge sedan utan detta pâgâr nu, idag samtidigt som vi sitter hâr och skriver....

Marita

23 oktober 2008 08:46

Hej Roger

Verkligen ett stort Tack för att du tar dig tiden att berätta lite om det du gör.
Det är "som vanligt".... Det händer "där borta" och gäller inte mig.
GÄLLER DET INTE MIG?
Jo det sjutton gör det! Som förälder själv kan jag inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att släppa ut barnen och leka. Ja tom gå till skolan.... Vi är så skyddade mot sådant här i Norden.

En fundering. Hur lär ni hundarna att hitta skarpa minor? Det finns ju liksom inte utrymme för misslyckande i träningen. (Ja inte senare heller för den delen.) Mister ni många förare/hundar?

Ojj då. Pang på bara.... Sorry, men det är inte så många gånger man får chansen att fråga :)

/Marita
Ägare till Daisys kullbror Coffea

Roger

23 oktober 2008 09:16

Hej Marita,

Fôrst lâr vi dem att finna dofterna frân sprângmedlet (som i sig sjâlv âr helt ofarligt)....efter det bôrjar vi leta pâ riktiga minor, men minor utan tândanordning sâ de âr fortfarande ofarliga......Sen nâr de âr ackrediterade (tagit examen)ja, dâ âr det skarpt lâge som gâller.

Peppar, peppar ta...... Inte en enda olycka pga av dessa fantastiska hundar sedan start av operationell verksamhet Juni 2000. Tyvârr var det en hundfôrare som miste ett ben pga att han slarvade med sâkerhets betâmmelserna.

Nâr jag "trampar" minfâlt kan jag vara lite fôrsiktig med omrâde rôjt av manuella minrôjare (min detektor)...men nâr det gâller omrâden avsôkta med hund âr det inga problem.

Bara frâga pâ...detta otroligt effektiva minletar verktyg fâr allt fôr lite reklam...

Hâlsningar/Roger

Sandra

23 oktober 2008 16:47

Jag känner mig hedrad att inte bara få följa din blogg utan dessutom ha en "riktig anknytning" till dig! Det du gör är stort och svårt för oss att förstå...

/Sandra -Daisys uppfödare

Roger

23 oktober 2008 20:17

Tack fôr det, men egentligen âr det inte sâ himmla mârkvârdigt. Jag var militâr under en massa âr och utbildade soldater hur lâgga ut minor som de hâr och nu har jag bytt sida...*ler*....vilket i och fôr sig kânns bâttre. Det farliga att jobba i minfâlt âr nâr det gâr rutin i arbetet...man bôrjar slarva lite hâr och dâr med sâkerhetsbestâmmelserna, dâ..fôrr eller senare âr risken ytterst stor att det smâller. Dâremot har jag nog ândrats som mânniska en hel del sen jag kom ner till detta underbara land....fâtt en ândrad syn pâ livet...lite svârt att fôrklara...men nâr jag hôr allt "smâ gnâllande" om absolut allting och ingenting hemma i Sverige dâ kan jag bara le....Dom jag âr imponerad av âr det Cambodianska folket som har utstâtt sâ mycket smârta och lidande....elânde som pâgâr ân idag....Men som hela tiden med huvudet hôgt och ett vânligt bemôtande kâmpar pâ fôr ett drâgligt liv intet mer.
Men tack ândâ fôr hâlsningen alla behôver lite uppskattning dâ och dâ.

Sabine

23 oktober 2008 20:46

aaaaaah skrev en lång kommentar som bara försvann.

Men du har bliit utmanad,kopiera det från min sida om böcker och fyll i dina egna svar.

Å du,du an ju visst ha en aussie till minjobb om du kan ha en b till d.känns som ussien har mer näsa i sig faktiskt;)

du vet väl om du trycker på dom som skrivit dina kommentarerv så kan du gå in där och kolla,det brukar uppskattas.

Fia bilder,d va längesen man sågdom;)
Kram!

Sabine

23 oktober 2008 20:53

Ja du vet hur vårt tangentbord e..skulle skriva att kan man ha en bc till minjobbakan man ha en aussie med:)pik,pik(om dom inte sprängs då)

Steffi e här nu.Mamma å Göran åkte till Oman imorse.Daisy har en rejäl fläskläpp:(Keido fick nog av henne innan idag efter otaliga försök till att ta hans ben..inget blod,bara svullnad.Syndom min lille plutt.Men hon måste lära sig.

Alla hälsar,saknar dig...Kram!

Roger

24 oktober 2008 12:25

Du âr sâ energisk och motiverad av Daisy.... vilket âr bra.....du pratar redan om skyddshund och minhund...detta innan du gâtt fârdigt valpkursen. Och fortfarande har jag inte skrivit nâgot om narkotika och bomb (EDDs)hundar....*ler*.

Hur âr det med Steffi? Âr hon ledig elle âr det skola? Vânta, skulle hon inte praoa pâ nâgot av dina jobb? Hur som helst hâlsa henne.

Kram....saknar er med men snart....

Sabine

24 oktober 2008 19:00

Muahaa..Daisy ska inte bli minhund,jag menar att du gott kunde hedra vår ras(Dock inte genom att spränga dom i luften) å låta dom visa framfötterna i världen..men min Daisy får ni inte..:)Jo jag e motiverad på den lille tjocke..bara den inte försvinner:/

Jag vill bara valpkursen ska ta slut så vi kan börja på allmänlydnadskursen..:)

Jodå Steffi e pengagalen och glad..e här nu..ledig nästa vecka och nästa vecka igen ska hon praoa på Bellbox!Ska bli kul m tanke på att jag jobbar 2 dgr den veckan åxå.
Har dock inte kunnat ta ut Western Union pga att dom har "strul" med det på godisgruvan..men vi kan ta ut det i äholm annars..för det kan man väl?

Du vet jobbet på djuraffären e framflyttat till feb..Men hon säger att jag e med..så d e ju bra!

Kram!

Roger

24 oktober 2008 20:42

Lâter ju bra bâde med Steffi och djuraffâren.
Jodâ det gâr bra i Ângelholm med.

Hej